SÖDRA RÅDA GAMLA KYRKA, MODELL I SKALA 1:20

Bilder av Stig Nilssons modell av Södra Råda gamla kyrka

Utgångspunkten för arbetet har varit att genom modellbygget prova den tillgängliga dokumentationen av kyrkan och identifiera de områden där fortsatta studier krävs. Modellen ska därför ses som ett underlag för fortsatta diskussioner och kan revideras när ytterligare kunskap tillförs projektet.

När jag gavs uppdraget att bygga en modell av Södra Råda medeltidskyrka var det några beslut som måste tas innan modellbygget kunde starta. För det första måste material, d.v.s. träslag väljas. Jag valde att göra modellen i fura trots att det är besvärligt att snida i barrträ, i synnerhet i denna lilla skala. Detta främst p.g.a. barrvedens cellstruktur och den hårda höstveden i årsringarna. Men det var ändå naturligt att välja fura, eftersom kyrkan var uppförd i detta träslag.
     Alla virken är "bilade", d.v.s. synliga ytor är snidade med kniv för att ge ett intryck av bearbetning med handverktyg. Brädor är spräckta och huggna (snidade). Interiört har troligtvis en del material i den gamla kyrkan, som golvplank, takbrädor och kanske även väggpartier ha varit hyvlade. Möjligen kan det finnas ytterligare foton/film som kan ge svar på dessa frågor. Kring takkonstruktionen finns inga uppgifter om bearbetningsmetoder och det blir troligtvis svårt att få fram mer kunskap. Jag har valt att "bila" dessa ytor, men även dessa kan ha varit hyvlade.
     Alla virken är sammanfogade med "dymlingar" (pluggar) eller tappar och är demonterbara, utom valvbrädor som är spikade. Dymlingarna är endast islagna utom ett fåtal som är limmade i det ena virket. Detta gäller om virket är mycket tunt, ex.vis takbrädor. Materialet är fura utom i dymlingar med 1,5 och 1 mm ø som är av björk. Av björk är även valvbågarna.
     Som främsta anledning till att jag valde skala 1:20 till modellen är transport-
tekniska skäl. Om modellen skall få plats i en vanlig personbil (kombi) får den inte vara större, ex. vis skala 1:10 kräver släpvagn för att få plats. Jag hoppas att modellen kommer att bli aktuell att diskutera i många olika sammanhang, på flera olika platser och med olika kategorier av människor. Då anser jag att det är viktigt att transporten kan göras så enkel som möjligt.
     Jag har själv inte gjort någon arkivgenomgång. Material har skickats till mig i form av ritningar och fotografier ur ATA, artiklar om främst Södra Råda gamla kyrka och Hammarö kyrka samt den arkivgenomgång som Ann-Catherine Bonnier, RAÄ, gjort (Södra Råda i arkiven, juni 2002). Innan modellbygget sattes igång hade rätt mycken tid ägnats åt studium av främst det ritningsmaterial som fanns tillgängligt. Med utgångspunkt från detta och uppgifter från Carlsson/Linscott (Inventering av medeltida byggnadsdelar i Hammarö och Tångeråsa kyrkor, Kina Linscott och Robert Carlsson, december 2002) samt Göran Anderssons undersökningar på plats i Södra Råda kunde beräkningar av virkesdimensioner göras. Inskjutas bör dock att ytterligare virkesberäkningar bör göras före avverkning av timret. Man kan kanske detaljstudera fotografier för att se om det går att avgöra hur de olika väggarnas timmer mötas i knutarna avseende bl.a. stighöjder.
     Göran Andersson, Timmerdraget, och jag hade inledningsvis ett långt möte där vi diskuterade vilka kriterier som skulle gälla för modellbygget. När vi gått igenom alla handlingar och ritningar, fotografier och texter som vi fått från olika håll insåg vi att en del frågor hade vi inga svar på, och resonerade som så att då gör vi ett antagande, och sedan får detta bli underlag för diskussion. Bl.a. enades vi om att väggarna ej skulle byggas lutande utåt, då vi antog att de i stort sett varit lodräta när kyrkan var ny.
     I det följande redovisas olika delmoment med kommentarer och mina eller ibland mina och Göran Anderssons tolkningar av tillgängligt material. Tolkningar som kan och bör ifrågasättas. Ju fler som skrynklar sina pannor ju större sannolikhet att vi kommer till ett gott slutresultat.

Grundläggning/syll
Av tillgängligt material framgår ej hur grundläggningen av medeltidskyrkan varit utförd. Brandresterna visar att väggarna vilat på hel stenfot, men denna har så vitt vi kunnat bedöma av skriftligt material tillkommit långt senare (vid restaureringen 1913? det finns uppgifter som antyder att det fanns en hel stenfot före restaureringen 1913). Det troliga är en ursprunglig grundläggning på knutstenar och med några upplagsstenar längs väggarna, såvida inte stockarna lagts direkt mot marken. Vi har i modellbygget utgått från knutstensteorin.
     Av brandresterna att döma har korets östra vägg saknat syll i egentlig mening, då syllen här endast utgjordes av en fyrskäring 6 x 6" (som kan ha tillkommit efter 1913?). Dock är så vitt vi vet alla syllar utbytta vid 1913 års restaurering.
     Ritningsmaterialet från 1908 (Hjort och Nyqvist) redovisar antydningar till syllar bredare än väggtimret på långhusets långväggar och på en längdsektionsritning syns även att gavelväggarnas syllar att ha varit bredare. Väggarnas utsida linjerar med syllens utsida, vilket medför att syllen skjuter ut från väggen på insidan. På koret redovisas inga syllar som är bredare än det övriga väggtimret, men på sakristian finns en bredare syll inritad.
     Vi har utgått från ett syllvarv i samma höjd runt om kyrkan och även i mellan-
väggar. Syllens mått har satts till 8"x12", vilket enligt bedömningar från fotografier från restaureringen 1913 verkar rimligt. Även mätningar på brandrester försvarar detta mått. En jämnhög syll borde ha varit en naturlig början såvida marknivån ej uppvisar större höjdskillnader. Syllen har laxknut, vilket vi ej vet om orginalsyllen hade.
     Det finns uppgifter (Otar Hökerberg 20/11 1913) om att syllarna ska ha varit 9"x17" och att de ersattes med syllar i samma dimension vid restaureringen 1913, men någon sådan har ej funnits vid tidpunkten för branden.

Timmerväggar
Axel Nilsson, Nordiska Museet, noterar 29/8 1909 "Väggarna är uppförda af grofva stockar bilade till 6" tjocklek." Tord O:son Nordberg noterar 1927 att timmerdimensionerna var c:a 15 x 17 cm, där 15 cm troligen är tjockleken (6").
Hjort och Nyqvist har på ritningar gett timmerväggen en tjocklek på c:a 14-14,5 cm. Jag har gett väggtimret en tjocklek på 7,19-7,49 mm, (med övervägande delen c:a 7,28- 7,42 mm ) vilket motsvarar 14,38-14,98 cm i skala 1:1.      Verklighetens variation på 6 mm är en rimlig tolerans för gott bilat virke.
Väggtimrets (stockarnas) höjd har Robert Carlsson (Timmerdimensioner och vedkvaliteter, Robert Carlsson, december 2002 ) till i medeltal 22,5 cm.
Dock visar Hjort och Nyqvists ritningar stor variation på stockarnas höjd, vilket torde innebära att en del stockar var klenare än andra, även om man tar hänsyn till topp/rot.
     Carlsson/Linscotts undersökning av "systerkyrkan" i Hammarö visar virkes-
avsmalningar på 0-11 mm/m (genomsnitt 5 mm/m). Jag har här valt att göra ett mellanting i fråga om virkeshöjder. I görligaste mån har jag utgått från Hjort/Nyqvist när det gäller virkeshöjd, men har även tagit hänsyn till Carlsson/Linscotts undersökning av väggtimrets avsmalning i Hammarö kyrka.

Valvanfang
De tre översta stockvarven är på Hjort/Nykvists ritningar tydligt redovisade som bredare (c a 18-20 cm) än övriga väggstockar. I den tredje stocken uppifrån räknat finns en uthuggen fals som vi kallar "valvanfang". På denna avsats vilar den nedersta valvbrädan och avsatsen är avfasad nedtill så att den ansluter mjukt till väggen, och bildar då även en sorts taklist.
     Valvanfanget i långhuset lutar ned från väster mot öster. Enligt längdsektions-
ritningen ökar lutningen den sista biten mot mellanväggen till koret. Jag har dock valt att göra en jämn lutning, efterson jag ej kan bedöma om den accelererande lutningen är medveten eller beror på någon mindre sättning.
     Valvanfangets lutning på ritningen och modellen motsvarar c:a 22 cm i skala 1:1. Lutningen är i stort sett lika på både södra och norra väggens anfang.
     Ävenkorets valvanfang lutar (c:a 6-7,5 cm), men här är lutningen från öster till väster. Alltså är valvanfangen lägst vid mellanväggen kor/långhus. Dock har denna lutning ej uppkommit genom sättningar, i vart fall endast till en mindre del. Valvets krön i långhuset lutar 13 cm mindre än valvanfangen och långhusets nock lutar endast 5-6 cm. Om det varit en lutning på korets krön är svår att bedöma, då både Hjort/Nykvists ritning (1908) och Wiréns ritning (1982) redovisar en lutning på c a 5 cm, men åt olika håll! Är lutningarna vid valvanfangen medvetet gjorda och i så fall varför?

Gavelrösten
Gavlarnas rösten har det antal stockar som man kan räkna fram från sektions-
ritningar och den skalenliga höjd som går att mäta fram på nämnda ritningar.
     Åsar för valv och takstolar har jag timrat in enligt ritning.

Takstolar
Endast en takstol över långhuset, den 3:e från väster, är redovisad i ritningsmaterialet. Jag har gjort alla takstolar med samma utförande och de mått som jag skalat fram. Måtten i basen följer sektionsritningen, men eftersom modellens sidor ej lutar utåt som de gör på sektionsritningen, blir istället takfoten några mm bredare. (2-3 mm/sida).
     Takstolarna har fällts ned i väggbandet med utgångspunkt från sektionsritning samt nockens lutning. Takstolarnas högben har fällts in i åsarna enligt sektions-
ritning.
     Korets takstolar är av enklare slag i och med att de saknar hanbjälke. Hela takkonstruktionen är en blandning av åstak med rafter och ett takstolstak.

Valvbågar
Valvbågarna är tillverkade av björk. Detta för att få en bättre hållfasthet i de tunna virkena där det ofrånkomligt blir tvärved. Bågarna är skarvade enligt ritningar och anbringade mot väggarna ovanför valvanfangen, samt infällda/fastsatta i de nedre längsgående åsarna. Antalet valvbågar är något osäkert.
     I koret är det troligen endast en båge; där har jag på fotografier kunnat se en spikrad på brädorna i mitten av rummet.
     I långhuset är det svårt att se var spikrader kan finnas. Vid gavlarna i långhuset är det osäkert om det är "fristående" valvbågar eller om det är lister som fästs mot timret i gavelväggarna, där valvbrädorna alltså skulle ha spikats i listerna uppifrån. Jag har gjort tre valvbågar i långhuset och sedan utgått ifrån "list-teorin".

Valv
I modellen är endast mindre demonstrationsytor med valvbrädor uppsatta i de nedre valven. Fotografierna har jag tolkat som att det är 6 st brädor i korets nedre valv och 10 st brädor i långhusets nedre valv.
     Modellens valvbrädor är av spräckt och "bilat" virke, vilket är min tolkning (utifrån egen erfarenhet ifrån ett antal kyrkorestaureringar i Mellannorrland) av en möjlig framställningsprocess. Brädorna kan också (rent teoretiskt?) ha varit sågade. (Är sågat virke använt vid ex. högmedeltidens klosterbyggen?) Ytorna mot kyrkorummet kan också ha varit hyvlade - efter spräckning eller sågning.

Strävor
I takkonstruktionen ingår en mängd strävor. Tyvärr syns deras läge ofullständigt på längdsektionsritningen eftersom de ej redovisas mellan väggbandshöjd och övre valvets krön. Plats för spekulationer.
     Strävorna utgörs av gavelsträvor och strävor mot takstolarna. Ovanpå han-
bjälkarna ligger längsgående virken mellan gavelspetsarna. Dessas ändar är på olika ritningar redovisade på olika sätt. Jag har tagit till mej av båda ritningarna och gjort en ände av varje. Om detta är riktigt vet jag ej.
     I mittpartiet förekommer strävning som kan liknas vid saxsparrar. Troligen är de ett komplement. Den veka takkonstruktionen bör rätt snart ha uppvisat tecken på instabilitet, främst p.g.a. vindlast. Göran Anderssons och min teori är att man då gjorde detta tillägg. Att de inte är ursprungliga talar deras placering för. De ligger utanpå de "riktiga" takstolarna, och de står i flera fall rätt långt ifrån tak-
stolen i nedre infästningen, vilket vi ansett vara väggbandet. På tvärsektionsritningen finns de ej redovisade, då denna som nämnts ovan inte visar någon takstol i mittpartiet.
     Vidare visas på tvärsektionsritningen tunna strävor från takstolens knäbock till längsgående bjälkarna vid valvbågarna. Funktion? Antal?
     Kordelen saknar strävor.

Takfot/Takbrädor/Vindskidor
Takfotsbräda finns redovisad på sektionsritning. Sakristians takfot utgörs av en bred stock som lagts platt på näst översta varvet och därvid sticker ut på väg-
gens utsida. Där är den fasad upp mot yttertaket.
     Takbrädornas riktning bör rimligtvis vara tvärs för takstolarna. Inga brädor är redovisade på ritningarna, inte heller någon annan konstruktion som gör ett antagande om ex. trobrädor i takfallets riktning särskilt rimlig. Om takspån är ursprunglig taktäckning är långt ifrån säkert, det kan ha varit ett s.k. "sutak".
     Gavelutsprånget kan ha bestått av undertaksbrädor som fått gå ut över gavel-
spetsen, men kan även ha utgjorts av en längsgående bräda från nock till takfot. Den kan ha legat med ena kanten på gavelspetsen och varit stöttad med klotsar på utstickande ås mitt på takfallet, samt på utstickande väggband. Man kan tyda vissa ritningar i denna riktning.
     Vindskidor kan vara ett senare tillägg, men kan även ha tillkommit vid uppförandet av kyrkan.

Öppning mellan långhus och kor
Någon öppning har ej tagits upp i väggen mellan långhus och kor enär vi inte vet hur den sett ut. Studium i andra medeltida kyrkor bör göras för att undersöka om det finns spår efter hur öppningar in till koret kunde se ut före reformationen. En annan möjlighet är att besöka någon eller några gamla katolska kyrkor för att studera öppningen mellan kor och långhus.

Finns det ytterligare material som kan ge ledtrådar?
Som synes en del frågor som söker svar.

Kälom, Offerdal 23 februari 2003

Stig Nilsson

Stig Nilsson Byggservice
Utgård 3462
830 51 OFFERDAL
0640-370 50
070-268 70 50
stig.byggservice@telia.com