Om Timmerdraget

Timmerdraget är ett kunskapscentrum för traditionell timmerbyggnadskonst. Vi startade i januari 1999 och har som mål att få ett nationellt ansvar för kunskapsområdet. Vår uppgift är att samla, förmedla och utveckla kun-skaperna om traditionell timmerbyggnadskonst. I Sverige bedrivs f n ingen forskning inom området.

Samla
Timmerdraget samlar in all tillgänglig kunskap om timmerbyggande och äldre skogsbruksmetoder som finns i tryck och arkiv. Genom egna undersökningar ska vi utöka kunskapen.

Förmedla Timmerhantverket och dess byggnadstradition ska läras genom prak-tiska övningar, byggnads-historiska studier och hantverksdokumentation som redovisas i fullskale-byggnader, modeller, skrift och bild. Kunskap-erna ska förmedlas till allmänheten och hant-verkare, konsulter och antikvarier i bygg-branschen.

Utbyte av kunskaper mellan norrländska och got-ländska hantverkare, augusti 1999. Se Projekt - Tradition & byggproduktion 2000.

Utveckla
I samarbete med forskarvärlden och de främsta hantverkarna ska ett utvecklingsarbete inom byggnads- och hantverksdokumentation, vård-metoder och materialfrågor samt hantverkspedagogik bedrivas. Timmer-draget ska etablera ett särskilt, IT-baserat, nätverk för gemensam kompetens-uppbyggnad kring traditionella, nordsvenska träbyggnadsmetoder, kallat Timmernet.

Under hösten 1997 och våren 1998 utreddes förutsättningarna för Timmerdraget som ett kunskapscentrum för traditionellt timmerbyggande. Riksantikvarieämbetet, Härjedalens kommun, Jämtlands läns landsting och länsstyrelsen i Jämtlands län finansierade utredningen. Timmerdraget startade sin verksamhet i januari 1999 vid Åsbygdens Naturbruksgymnasium utanför Östersund. Skolan har en ekologisk inriktning och bedriver utbildning och fortbildning inom jord- och skogsbruk

Se Verksamhetsplan och Verksamhetsberättelse

Kort timmerbyggnadshistorik

Om Timmerdraget

Att bygga konstruktioner med någon form av knut i hörnen är en förhistorisk kunskap. De äldsta nu kända konstruktionerna är av ek och finns i brunnar i Tyskland som är närmare 7 000 år.

Det finns belägg för relativt avancerade konstruktioner från yngre järnålder och fram till vikingatid spridda över ett stort geografiskt område. Att göra hus i liggande timmer och med knutar som avstyvar väggar som kan bära en tak-konstruktion utan extra takbärande stolpar är nära knutet till de långa, raka trädstammar som finns i barrskogsområdena. Timmerbyggnadskonsten är därför spridd över ett stort område: den skandinaviska halvön, Finland och stora delar av Ryssland, de baltiska staterna och Polen och länderna kring Karpaterna, de alpina delarna av Österrike och Schweiz, Pyrenéerna i Spanien, Nord-Amerika samt i Japan och Kina.

De arkeologiska beläggen ger ingen kontinuitet i hur timmerbyggnadstekniken har använts och utvecklats. Först från cirka 800 e Kr går det att teckna en hygglig bild genom de utgrävningar av städer som gjorts i Ryssland (8-900-tal), Baltikum, Polen, Tyskland, och Sverige/Norge (1000-tal). Mest kända är väl utgrävningarna av Staraya Ladoga och Novgorod. I Novgorod fann man 1150 knutade hus varav 500 var bostadshus.

Ser man till byggnadstekniken så är det intressant att notera den avancerade knutningsteknik som finns i stabbur och loft långt in i de norska fjälldalarna redan under 1200-talet. I Ryssland bygger man under 16-1700-talen kyrkor i mycket stora konstruktioner med relativt enkla knutar. I Finland utvecklar man förmågan att elegant behärska stora spännvidder med bl a timrade kontreforer i sina timmerkyrkor under 16-1700-talet. I Sverige har vi en timmerbyggnads-teknik som är mycket väl utvecklad i början av 1500-talet, även om den inte når upp till det mest avancerade på den norska sidan. Sverige har totalt sett en mycket stor mängd timmerbyggnader bevarade och de kända medeltida bygg-naderna är troligen bra representanter för vardagliga hus från den tiden. Till-sammans med de norska medeltida husen (se Timmernet., Medeltidshus), som mer har karaktären av praktbyggnader, bör de vara intressanta för flera forskningsdiscipliner.

Den helt övervägande delen av landets timmerbebyggelse är alltså från 1800-talet. Timmerbyggnadstekniken började överges under 1920-talet och var en av de hantverksbaserade byggmetoderna som tidigast fick lämna över till den industriella byggprocessen. De genuina timmermännen, traditionsbärarna med nödvändig kulturell kompetens för att på djupet återvinna kunskaperna, kan i Sverige och Norge idag räknas på ena handens fingrar.

Från produktionssynpunkt har det industriella byggandet inte ifrågasatts förrän rapporterna om s k sjuka hus började tas på allvar. Byggprocessen hade fortsatt att rationaliseras i riktning mot ett montage av system och komponenter. För utvecklingen av systemen och komponenterna svarar materialindustrin som får typgodkännande efter laboratorietester av enskilda material och komponenter. Helheten kom på efterkälken när teoretiska beräkningsmodeller och maskinella analyser prioriterades framför bygg-mästarens, hantverkarens och brukarens erfarenhetsvunna kunskaper. Professor Björn Linn, Chalmers, menar att en genomgång av de senaste decenniernas forskning och utveckling kring byggandet visar att fråge-ställningen Vad händer i verkligheten över tid? medvetet rensats ut som
en följd av ett alltför långt drivet teknologiskt angreppssätt.

Modell av medeltida, norsk knut tillverkad vid ett er-farenhetsutbyte mellan norska och svenska timmermän.

På några få årtionden övergick bygghantverket från tillämpad kunskap till att bli kulturhistoria. När man vill lära av och använda traditionella byggnads-material och tekniker bör skillnaderna mellan de två kunskapstraditionerna uppmärksammas:

-        Den teknologiska kunskapen är vetenskaplig och strävar efter objek-           tivitet. Kunskapen lagras och sprids huvudsakligen genom skrifter.           Kunskapsutveckling och kunskapsöverföring kräver i de flesta fall inte           ett samband i tid och rum.

-        Hantverkskunskapen utvecklas och överförs genom det egna praktiska          utövandet - genom uttalade eller outtalade tumregler, genom att känna,          lukta och lyssna, genom iakttagelser av sin lärares "knep" och duktiga          föregångares arbeten i yrket - och blir därför personlig. Kunskapen är          traditions- eller "handburen". Utan utövande hantverkare kan inte          kunnande och färdigheter föras vidare.

För Timmerdraget är det därför viktigt att säkra kontinuiteten i hantverket så att duktiga timmermän får möjlighet att fördjupa sig i sin tradition genom Utvecklingsarbete.

Staffan Nordin, Timmer-dragets dataansvarige, vid scannern. Tillsammans med hantverkare utvecklar Staffan också enkla me-toder för digital bildhan-tering.

ETOUR-projektet "Nordsvensk timmerbyggnadskonst - byggnadshistoriska perspektiv" påbörjades av Göran Andersson och Peter Sjömar i oktober 1998. Projektet kommer att ha stor betydelse som kunskapsöversikt för Timmerdraget och avstamp för en vidare kunskapsuppbyggnad.

Därför krävs, i likhet med annan högre utbildning, såväl utvecklingsarbete som forskning. Denna fördjupning ska ta sin utgångspunkt i att utövande hant-verkare är en förutsättning för att kunskaper förs vidare och bör därför bli en annan än akademiernas traditionella forskning och utveckling. Fördjupningen ska vara ett hantverksmässigt utvecklingsarbete och ske i samverkan mellan hantverkare och forskare. Det bör primärt handla om - att utveckla hant-verksmässigt fungerande metoder för byggnadsdokumentation - att utveckla metoder för dokumentation av de traditionsbärare som har kunskap om råvaror och materialbearbetning och fortfarande utövar sitt hantverk så att praktisk hantverkserfarenhet kan inlemmas i utforskningen av vår byggnads-historia - genom dessa metoder rekonstruera förlorad kunskap och utveckla ny kunskap - hur erfarenheterna från utvecklingsarbetet pedagogiskt kommer till nytta i utbildningarna.

Sprätt-täljning I Norge är "sprett-telgjing" en träbearbetningsteknik som man hänför till tiden före digerdöden, d v s före 1350, vilket stämmer rätt väl även i Sverige. I Ryss-land har tekniken använts betydligt senare. Tekniken är troligtvis både en metod för avverkning av virke, motsvarande senare tiders bilning av trädstammarna tvärs träfibrernas riktning, och en metod att få fram en dekorativ yta. Vid sprätt-täljning "bilar" man längs med träfibrernas riktning med en yxa med ganska tvärslipad egg och relativt kort egglängd. På övre bilden syns återanvända plankor med sprätt-täljd yta som nu ligger som mellan-golv i ett lider i byn Sunnanås, Ljusdals socken i Hälsingland. På de undre bilderna ser vi Roland Åkerman, Öhmans Bygg AB i Ljusdal, som först har spräckt en rätvuxen och senvuxen tallstock och därefter sprätt-täljer den kluvna ytan. Roland var i Norge i april 1999 tillsam-mans med ytterligare tre hantverkare ifrån Sverige och fick lära sig tekniken av norska timmermän. För att få reella insikter i äldre tiders hantverk och pro-duktionsförhållanden måste man göra praktiska försök i olika former av utvecklings-arbete. Exempel på sprätt-täljning av stor omfattning, c a 250 m² undertaks-brädor, kan man se i Högs kyrka NV Hudiksvall. En mycket dekorativ sprätt-täljning finns i Hackås kyrka c a 3 mil S Öster-sund.

Om Timmerdraget     Om Timmerdraget

Kunskapsområdet kan också bli föremål för tillämpad forskning om traditionsbaserade träbyggnadsmetoder i ny tillämpning. Vid Åsbygdens Naturbruksgymnasium ligger fältstation Ås, Mitthögskolans experiment-område för ekologiskt byggande.
Se vidare Projekt

Timmerhantverket och dess byggnadstradition ska läras genom praktiska övningar, byggnadshistoriska studier och hantverksdokumentation som redovisas i fullskalebyggnader, modeller, skrift och bild.

Kunskaperna ska förmedlas till allmänheten och hantverkare, konsulter och antikvarier i byggbranschen.

För närvarande är Timmerdraget engagerat i två projekt av fortbildningskaraktär:
   -     projektet De nordsvenska timmerhusens konstruktion
   -     projektet Wooden Contructions in Premodern Society - Knowledge                         and Methods
se vidare Projekt.

Timmerdraget kommer inte att under de närmaste två åren bedriva fristående kurser i timring för nybörjare.

Tanken är att under år 2000 genomföra en kortare orienteringskurs, främst riktad till ägare av timmerhus. Målet är inte att lära sig timra själv utan att genom mindre praktiska och teoretiska övningar lära känna förutsättningarna för timmerbyggnadstraditionen. Man ska bättre lära känna sina timmerhus och se vilka åtgärder som jag kan göra själv och hur jag ska beställa ett arbete av professionella timmermän.

Vidare ska vi genomföra en kurs för projekterande ingenjörer och arki-tekter. Kursen är en fördjupad version av orienteringskursen, med inriktning på timmerstommens konstruktion, dokumentation, skadeorsaker och åtgärds-förslag.

Målet är också att starta en 2 terminers grundkurs i traditionellt timmer-byggande. Utbildningar i bygghantverk är betydligt dyrare än de flesta teoretiska utbildningar och att lösa finansieringen är därför en knäckfråga.