Robert Carlsson, timmerman, Byggnadsvård Qvarnarp Rapport från "Praktisk kurs i telgjing" med Hans Marumsrud i Atrå Tinn. Telemark, 15/3 - 26/3 1999 1 Bakgrund Huvudläraren Hans Marumsrud har tills förra året, 1998, varit engagerad som s. k. Hantverksstipendiat hos Håndverksregistret på Maihaugen, med inriktning mot materialet trä och medeltida timmermansarbete. Som avslutning på nämnda engagemang var Hans satt till att rekon-struera/kopiera ett medeltida stabbur, som snart kommer att flyttas till en byggningspark i Dovre, med en eventuell mellanlandning på Maihaugen. Stabburets förebild är ett bur på Flåten i Tinn. En sidovinst med kursen var att stabburet mer eller mindre gjordes färdigt. Utöver   Det bur i Atrå, Tinn, som utgjort förebilden för Hans Ma-rumsruds arbete.. Foto Robert Carlsson Hans har även Ole Karl Pröis från Drammen fungerat som lärare.      Deltagarna var Stig Nilsson från Offerdal i Jämtland, Roland Åkerman från Öhmans Bygg i Ljusdal samt jag Själv. Vi var den sista kullen av elever, totalt var det fem svenskar som bereddes möjlighet att deltaga. Initiativet till kursen togs av Håndverksregistret och Riksantikvaren, platserna fördelades i första hand över Norge följt av Sverige och Danmark(Skibshallen i Roskilde).     Sammanfattningsvis har kursen varit överväldigande bra; drivna och mycket kunniga och framförallt generösa lärare, intressant och viktigt ämne, litet antal intresserade elever, verklighetsanknutna arbetsuppgifter och stimulerande miljö var några av de saker som gav det lyckade resultatet. Som lök på laxen har jag själv, som bohuslänning, lärt mig väldigt mycket med tanke på Bohusläns kulturella släktband till Norge. Hemma har man gått grensle då man skrädde, precis som i Norge. Vidare har det varit en hel del intressanta diskussioner om ord och benämningar.     Uppställningen nedan refererar framförallt till vad Hans Marumsrud meddelade under kurstiden samt mina egna upplevelser, men även vad de övriga deltagarna hade att säga. 2 Spretttelgjing   Sprettelgjing 2. 1 Momentet sprettelgjing De tre första kursdagama ägnades helt åt nämnda teknik. Under de två första dagarna högg vi taktro, tredje dagen gick åt för att framställa två s. k. nåmtro, d. v. s. ett i tvärsnittet T-format virke somutgör troen på väggbandet hugget ur ett stycke. Alla elever hade full sysselsättning vid varsin huggstation. Min upplevelse är att man ganska snabbt uppnådde någorlunda acceptabla resultat, i viss mån jämförbara med enklare sprettelgjing i äldre byggnader. Givetvis är det långt kvar till sprettelgjing som den i korets tro i Hackås kyrka. Så som det framgick hade Hans Marumsrud hämtat en del av sin kunskap kring arbetsmetoden, från sitt studiebesök hos timmermännen vid det berömda kyrkprojektet i Ryssland. I övrigt bygger Hans mycket på det han sett vid besök i medeltida byggnader. 2. 2 Sprettelgjing Marumsruds fasta uppfattning var att spretttelgjing kan betraktas mer som en "huggningsmåte" än en "telgjingsmåte". Påståendet exemplifierades med hänvisning till dolda ytor som kölen på Gokstadskeppet samt icke slutförda ytor som var tänkta att vara skavda i sin helhet men som har spår kvar av yxa. Vidare verkar mönstret av yxhugg i stort sett ha varit av underordnad betydelse. Det vik-tigaste verkar ha varit att skapa sig en slät yta, vilket bl. a. kan ses vid   Stig Nilsson (t v) och Roland Åkerman provar att sprättälja med Hans Marumsruds metod. Foto Robert Carlsson oroliga fiberlöp kring kvist, där man helt sonika bytt huggriktning för att undvika urslag. Naturligtvis finns det en hel del ytor där man klart har arbetat med verktygsspåren som ett dekorativt inslag. 2. 3 Spår av sprettelgjing Enligt Hans så varierar bredden, i viss mån motsvarande längden på yxans egglinje, på spåren mellan 3 - 15 centimeter. Avståndet mellan slagen, m. a. o. antal yxhugg per längdenhet, spänner från någon eller några få millimeter upp till mellan 6 - 9 cm. Förstnämnda spår förekommer ofta då man kan skönja dekorativa strävanden, sistnämnda verktygsspår har antagligen handlat mer om att avverka material och skapa en godtagbar yta. 2. 4 Arbetsmaterialet Vi arbetade med att framställa taktro där ytsidan vändes in. Vidare högg vi fram två s. k. nåmbord ur varsin halvklova. Taktron utgjordes av medelst bandsåg genomsågade furubrädor, i stort sett centrumut-byte.Överlag var virket tätvuxet, ibland extremt tätvuxet, man hade generellt lagt stor vikt vid valet av virke. Under arbetets gång fick vi uppleva hur det var att arbeta i yt- och kärnved, hungerved, ålders- och   Resultatet efter lite träning. Foto Robert Carlsson ungdomsved samt mogen dito, vänstervriden ved. Timret var fällt vid olika tidpunkter på året och behandlat på olika vis, exempelvis med avseende på barkning. Marumsrud förde noggrann dagbok över de olika timren med hänsyn till hur de hade beretts. Som alltid bör virket vara färskt vid täljningen för att få en fin yta. Blånad, låg fuktkvot, torkning med påföljande återfuktning m. m. förefaller ge en viss tovighet i materialet. 2. 5 Verktygen   Sprettelgjing Den allmänna meningen var att de båda ryska yxorna, skiss 1 och skiss 2   Sprettelgjing

2. 7 Fattningen
Man fattar yxskaftet brett. Den bakre fattningen ligger vid skaftknoppen medan den främre handen hålls så långt fram som möjligt utan att man skall behöva sträcka på sig. Vidare är det viktigt att den bakre fattningen vilar kring höftpartiet eller fixeras vid höften. Som kuriosa kan jag nämna att jag sett en liknande fattning, det rörde sig om en rekonstruerad forntida danska skrädningsteknik med tväryxor. Virket var placerat på skrädbockar strax under höfthöjd och precis som vid sprettelgjing lutade virkets sidor något, i det danska fallet från den som skrädde. Dessutom placerade man sig, även i detta fallet, med skuldrorna parallellt med arbetsriktningen. En skillnad var att dansken högg på samma sida som han stod. Metoden var anpassad till knölig och vresig ek.

2. 8 Yxans anslag
Strax efter att eggen nått in i virket slås yxsidan in mot virket, en karakteristisk ekande träklang uppstår, varvid eggen lämnar träet och har med det skurit sig igenom hela sin väg. Nästa anslag påbörjas en bit in på det föregående så att man på så vis överlappar huggen. Man får en känsla av att man står och slår yxsidan mot virket utan att så mycket händer, tittar man ned märker man hur sprettelgjingen växer fram under en taktfast träklangssymfoni.

2. 9 Kroppsliga påfrestningar
Under arbetet märks att handen vid den bakre fattningen dövas något. Arbetsmetoden är påfallande skonsam mot ryggen, däremot märks en viss påfrestning på bukmuskulaturen samt muskelgrupperna över skulderbladen/på baksidan av axlarna..

Robert bilar golvplank "på norsk" med en norsk bila och stående grensle över stocken. Foto Robert Carlsson

Här huggs ett dymlingshål. Foto Robert Carlsson

Hans Marumsruds "examensarbete". Lägg märke till stockarnas form och att knutarna har dolda fasningar. Foto Stig Nilsson

Så här ser knuten, findalslaftet, ut inuti. Eleverna fick prova att göra findalslaft i denna speciella stockform. Foto Stig Nilsson

För att åstadkomma denna knut med dolda fasningar använder norrmännen en skrap. Foto Robert Carlsson