Att välja virke på rot

Rapport från ett utvecklingsarbete
kring val av virke för spräckning

  INNEHÅLL

Inledning

"Att välja virke på rot" är en rapport från ett utvecklingsarbete och fortbildning kring val av virke för spräckning som gått under benämningen "Nävertak i Härjedalen". Bakgrunden till detta projekt är att man vid upprustningar ofta kommer i kontakt med material. som är ytterst svåra att ersätta. På Väst-remmets fäbod i Alvros socken, Härjedalen finns en stor samling nävertak med olika utformning. Som undertak och täckning av nävret har använts spräckt virke, se bild sid 2. Taken är tillverkade i en tradition där all virkesberedning skett med yxa och kilar. Jämtlands läns museum och länsstyrelsen i Jämtlands län avser att under kommande år genomföra en upprustning av de gamla nävertaken.

Själva tekniken att spräcka virke har varit föremål för försöksverksamhet på flera håll under de senaste åren. Men det svåra och helt nödvändiga, kunskapen att bedöma virkets kvalitet på rot har inte behandlats i större utsträckning. Det går an att spräcka halvklovor på 5 meter men om det blir längre längder eller om man vill få fram tunna brädor är man mycket beroende av att virket är av hög kvalitet. Målet med projektet har varit att redan verksamma hantverkare inom byggnadsvården skall få möjlighet att utveckla kunskaper kring virkesvalsfrågor. Dessutom är det en viktig förberedelse för den kommande upprustningen av nävertaken.

Projektet grundar sig på uppfattningen att det existerat en speciell kunskap kring virkesval. Att man redan i skogen kunnat avgöra att virket hade en sådan kvalitet att det kunde spräckas till tunna eller mycket långa dimensioner. Vår hypotes var att man kunde avgöra detta utan större ingrepp på trädet. Kun-skapen att välja virke på rot är viktig inte bara för spräckning. Att lära sig att göra en bedömning av kvalitetsvirke på rot är grundläggande för byggnads-vården, att återskapa en traditionell kunskap om hur man finner timringsvirke, spånämnen etc.

Nävertak i Härjedalen är ett delprojekt inom Riksantikvarieämbetets program "Tradition och byggproduktion". Tradition och byggproduktion är ett program med åtgärder över hela landet med inriktning på utveckling av arbetsmetoder, tekniker och material för ett långsiktigt hållbart och miljövänligt byggande. Inom byggnadsvården är målet att främja kvalitet särskilt vad gäller hantverks-kunnande och kunskap om traditionella material.

Duvberg, Svegs sn. Spräckt taktro som underlag för spåntak (Neg nr 84 s 69/23)

Getladugården på Jo-jonsvallen, Västremmen Älvros sn. På takåsarna ligger spräckt taktro som underlag till näver. På nävern har legat takved som knäppts samman vid nocken. (Neg nr 96 s 193/24)

Förstudie

Projektet inleddes med att samla kunskap kring virkesval och spräckt virke. Studier gjordes i byggnader där det finns bevarat material som framställts genom spräckning. Dels för att bedöma hur man gått till väga, dels för att avgöra vilken virkeskvalitet som använts. Vi har studerat två huvudtyper av spräckt virke. Den vanligaste i Härjedalen är spräckt taktro, dvs. undertak av halv-, kvarts- eller åttondelsklovor. Dessa kan vara underlag till nävertak som sedan täckts med torv eller takved. Samtidigt förekommer liknande undertak vid spåntäckning. Den spräckta taktron är oftast tillverkad av klena dimensioner. Man har alltid spräckt in till märgen och i huvudsak använt rakvuxet virke. På vissa klovor kan man se att man även använt svagt vridet virke. I snittet blir då fibrerna avkapade med jämna mellanrum.

Den andra typen av spräckt virke fann man exempel på 1995 i samband med en upprustning av ekonomibyggnader i Ytterbergs by i Svegs sn, Härjedalen. Vid arbetena gjordes en upptäckt som kan sägas vara grunden till projektet "Nävertak i Härjedalen". Mellan två av byggnaderna hade man gjort en täckning med brädor. Brädorna var ca 3 meter långa, bredderna var 25-30 cm och de var ca 2,5 cm tjocka.

In i Gårn', Ytterberg, Sveg. Mellan härbret och logen sitter de spräckta brädorna. (Neg nr 97 s 1/2)

Vid en närmare undersökning av brädorna visade det sig att de hade spräck-ningsspår på båda sidor. Av årsringarna framgick att de tagits en bit ut från trädets märg. Genast kom man att ställa sig frågan hur man hittat lämpligt virke till brädorna. Det virke som använts måste ha varit av högsta kvalitet. Spräckningsytorna var jämna och inga kvistar hade försvårat spräckningen. De tunna brädorna hade endast en svag tendens till vridning. Man kunde se att man bilat kanterna där veden varit vriden. Det stod helt klart att kvalitetskraven på virket för att framställa tunna brädor är mycket högre än för spräckning av taktro.

Hur vanligt det var att spräcka tunna brädor finns det ingen uppgift om, Men vi har hittat liknande brädor på flera håll. Senaste fyndet är ett innertak i Vemhån, Härjedalen där man sedan hyvlat den ena sida inför målning med limfärg. Innan sågverken blev effektivare under 1800-talet kan man anta att spräckning var den vanligaste, och snabbaste metoden för framställning av plank och brädor.

Källstudie

I förstudien ingick även att söka efter äldre uppteckningar kring val av virke för spräckning. Sökningar gjordes i Östersunds museums etnologiska arkiv (ÖMEA) samt i de svar på Nordiska museets frågelista nr 10 som kommit från Jämtland och Härjedalen och de som redovisas i "Var virket bättre förr?". Kontakt togs även med personer som har kunskap om traditionell virkes-hantering. Frågor som vi ville ha reda på var om det funnits kännetecken på virke som lämpade sig för spräckning och om det fanns beskrivningar över hur man gått till väga för att få fram det kluvna virke som beskrivits ovan.

Sökningarna gav ett dåligt resultat. I ÖMEA finns inget beskrivet om val av virke. I svaren till frågelistorna finns mycket skrivet och upptecknat kring virke med rätt kvalitet: tätvuxenhet, hög kärnandel, rakvuxenhet etc. Detta är dock egenskaper som talar om kvalitetsvirke för allmän husbyggnad och timring, egenskaper som efterfrågades då man ville få hållbara och rötbeständiga byggnader och konstruktioner.

Valet av virke för spräckning kommenteras i svaren till frågelistorna helt kort med att "Till sådan klyfning kunde endast rätklufna stammar användas"(1). Hur man går till väga för att finna dessa träd nämns inte.

I "Var virket bättre förr?" finns en beskrivning av "Timmerträd" med känne-tecknet att den grova barken ej fick nå över tre meter från marken. Ovan denna skall barken "vara ljusgul samt försedd med tunna spindelvävsliknande flagor som vid minsta vindfläkt sattes i rörelse"(2). Ur dessa träd kunde man spänta 5-6 fot långa vävstickor! Denna uppgift ger en aning om att man genom barkens utseende kunde bedöma trädets lämplighet för spräckning. I alla fall var det ett tecken på ett träd som nått full mognad.

I svaren till frågelistorna finns beskrivningar om spräckning och informanterna ger en god beskrivning av arbetsgången. Utifrån dessa beskrivningar kan man även få en bild av vilka produkter man utvunnit. I de flesta fall beskrivs en enkel klyvning där man erhållit två stycken halvklovor för användning till golv eller timring av lador. Oftast klövs inte träden ytterligare men P M Lundin i Laxviken, Jämtland skriver att "så småningom lärde man sig att utsöka 'klyvräta' träd varur man kunde utvinna ända till 5-6 bräder ur en stock"(3). Ett sådant klyvande av brädor finns också beskrivet från Härjedalen. 0 J Östberg i Långå menar att man vid takning av boningshus använt sig av spräckta brädor som haft en tjocklek av 1 1/2" och som sedan bilats och hyvlats med oxhyvel till 1". Östberg beskriver också den så kallade "troklyvningen". Här spräcks stocken i två halvor och sedan i fjärdedelar. Sådant virke användes till gärdsgårdsvirke och till underlag för nävertak på hölador eller andra byggnader där det varit mindre noga(4). Det finns alltså belägg i svaren till frågelistorna för de olika former av spräckt virke som vi hittat i äldre byggnader.

Studieresa

Ett viktigt steg i förberedelserna var ett besök i Norge där vi träffade Jon Bojer Godal. Han är knuten till Hantverksregistret vid Maihaugen i Lillehammer. I samtal med Godal fick vi reda på uppgifter som han fått från traditionsbärare i Norge. Tecken som var relevanta för spräckning var främst barkens utseende. Ett träd med så kallad "flingbark" skulle ha goda egenskaper för spräckning.

Veden är ofta vriden olika under trädets livslängd, se fig 1. Den innersta ungdomsveden är starkt vriden åt vänster. Denna egenskap gör att det unga trädet är mycket böjligt och klarar sig från skador av bla. snölaster. Ung-domsveden vrider trädet helt om på en tum när och är oftast omkring 20 år gammal. Enligt Godal skall andelen ungdomsved vara liten för att få ett så lugnt virke som möjligt. På riktigt gamla träd bildas en så kallad åldersved. Detta är en ytved med hög beständighet. Denna kan ses på träd som dött där denna ved är den enda som finns kvar som ett skal. Åldersveden är starkt högervriden.

Figur 1. Vedens vridning på ett fullmoget träd, enl Godal.

Vad gäller frågan om vilken tid på året som är lämpligast för spräckning anser Godal att försommaren är rätt tid och helst i fallande måne. Virket skall alltså ej vara fruset vid spräckningen. En erfarenhet som även Leif Markström i Härnösand dragit vid kyrkspånstillverkning(5). Problemet är att spräckningen inte följer fibrerna när virket är fruset.

Godal menar vidare att om det finns liten antydning till märgspricka i den övre delen av trädet så tyder det på att det är virke av god kvalitet. Märgsprickorna talar även om hur veden är vriden. Ar sprickorna i rot och topp ej parallella så kasseras virket för klyvning. Vridningen kan också bedömas genom att se på kvistarna. Ett träd är rakvuxet om kvistarna sitter lodratt ovanför varandra. Man kan dessutom ta av barken och dra med kniven för att se om trädet är vridet.

_______________
(5) Muntlig uppgift december 1996.

Spånkorg- och laggkärlstillverkare

Kontakt togs också med Bosse Persson som är knuten till Institutet för forntida teknik med verksamhet vid Bäckedals folkhögskola i Sveg. Persson har intervjuat spånkorgs- och laggkärlstillverkare kring virkesvalsfrågor. Dessa hantverkare är helt beroende för sitt hantverk av att finna rakvuxna ämnen. Utifrån dessa kontakter har han fått tips på olika sätt att bedöma virkets rätvuxenhet(6).
En teori av okänt ursprung är att man kan klyva trädets kvistar. Utifrån kvistens vridning kan man sedan bedöma stammens vridning då kvist och stam har samma vedriktning. Denna metod är bra då man inte behöver göra åverkan på stammen. Om den är tillförlitlig var Persson osäker på.

Andra metoder bygger på ett mer praktiskt ingrepp på stammen. Spån-korgstillverkaren Lizzy Olofsson i Västerbotten använder sig av ett sådant sätt. Man tar bort yttre barken på trädet och sedan görs ett prov att dra fibrer av inre barken. Persson säger, med stöd i biologisk vetenskap att den inre barken kommer från samma kambiecell som veden. Således ska fibrerna följa vedens riktning.

Laggkärlstillverkaren Albin Stark i Hudiksvall har ännu en metod. Han bedömer vridningen genom att hugga med yxa i trädet i brösthöjd. Om sprickorna som uppkommer intill den inhuggna yxan löper rakt längs stammen är veden rakvuxen. Man bör inte hugga längre ned då man vid roten kan ha en annan riktning på veden.

Fältarbete

Projektets huvudsakliga syfte var att låta hantverkskunnigt folk pröva att praktiskt välja virke på rot för spräckning. Ett mål för projektet var också att sprida kunskap om virkesval på rot till hantverkare i övriga Norrlandslän. Det är nödvändigt att hantverkare även har en god materialkännedom. Dessutom skulle man finna former för detta arbete för att utvinna så mycket kunskap som möjligt ur varje enskilt träd. Den kunskap och de erfarenheter som erhölls skulle på ett lämpligt sätt dokumenteras. Som grund för denna dokumentation av erfarenheter låg ett protokoll som utarbetats för att följa de olika stegen i arbetsgången.

Arbetet var upplagt så att man utifrån kända kännetecknen på gott virke skulle göra en bedömning om trädet/ämnet var lämpligt. Ju längre man kom i pro-cessen efter fällning och kapning av stocken gjordes tillägg och kommentarer som fördes ned i protokollet. Efter att spräckningen utförts gjordes en be-skrivning hur trädet uppfört sig. Utifrån denna jämförelse drogs slutsatser som nedtecknades, främst om man hade kunnat förutsäga trädets lämplighet.

I juni 1996 samlades en skara kunniga hantverkare till ett arbetsseminarium i Storsjö kapell, Härjedalen. De deltagande har alla erfarenhet av timmer-mansarbete inom byggnadsvården i norra Sverige. Till seminariet kom även Hans Marumsrud från Norge med erfarenhet av liknande arbeten. Marumsrud är stipendiat vid Hantverksregistret i Lillehammer med uppgift att samla kunskap kring äldre hantverk.

I seminariets inledning sammanställdes den kunskap kring virkesval som framkommit av förstudien. Hans Marumsrud delgav seminariet sina och Jon Godals erfarenheter och tillägg gjordes utifrån övriga deltagarnas erfarenheter. Förutom de sätt att bedöma virkets vridning som nämnts ovan berättade Jerker Jamte m. fl. om en metod som de lärt sig av Ris-Erik Eriksson i Evertsberg. Han använde slangbella och sköt ned en kvist på trädet. Med hjälp av barrens vridning kunde han bedöma stammens vridning. Detta gjorde han för att finna träd lämpliga för spåntillverkning. Metoden att dra bast från den inre barken var känd av flera av deltagarna. Ytterligare en metod som flera hade hört talas om är att studera den grova barken. Om sprickorna i barken har en rak struktur skall det indikera ett rakvuxet träd. Även rotvecken på stammen talar om vilken vridning trädet har.

I diskussionerna framfördes en kritik mot projektets huvudfrågeställning. Tycho Loo som har en mångårig erfarenhet av framställning av takspån framförde teorin att man kanske inte alls haft den kunskap kring val av virke som vi förutsatt. Det är inte säkert att man utan att göra åverkan på trädet kunnat bedöma hur trädet skall uppföra sig vid en spräckning. Att finna lätt- och rätt-kluvet virke kan lika väl ha grundat sig på slumpen. Man hade så gott om skog att man provat sig fram tills man hittat virke som var möjligt att spräcka. Dessa tankar höll även Alvar Trogen med om. Han kunde gott tänka sig att man vid det tillfälle när ett bygge planerades tog hem virke i erforderlig mängd. Urvalet av virke till spräckning gjordes först sedan det var på byggplatsen och då man närmare kunde bedöma dess kvalitet. Mot ett sådant resonemang talar att man inte transporterat virke i onödan. En tanke som vi enades om var att kunskapen kring var det fanns virke som lämpade sig för spräckning torde ha uppkommit efter många års arbete. Genom praktiska prov har man från generation till generation överfört kunskap om vilka områden som varit lämpliga.

Efter diskussioner och sammanfattning av våra kunskaper kring virkesval följde praktiska övningar. Seminariet fortsatte

ute i skogen med sökande efter goda spräckningsämnen. Vi har under arbetet i huvudsak inriktat oss på att leta efter furor. En sammanställning av de kända kännetecknen resulterade i denna lista som blev en utgångspunkt för det prak-tiska arbetet:

Mark
Lingon intill stammen.

Stam
Rakvuxen.
Cirkelrund.

Bark
Slät bark, ej grov kartbark med djupa fåror.
Flingbark. Grå flingor, gul bark därunder.
Ej ärr efter död kvist.

Grenar
Lodrätt sittande grenar.
Hängande grenar (gran).

Krona
Skall vara avstannande.
Korta årsskott.

Ved
Stor andel kärnvirke.
Tätt mellan årsringar, jämn tillväxt.
Liten andel ungdomsved.
Stor andel vårved - ljus ved.

Bedömning av vridning
Rakvuxen kvist.
Barkning och prov av ved under bark.
Dragning av fibrer i den inre barken.
Vridning på barr.
Strukturen i barken.

Valet av Storsjö Kapell i nordvästra Härjedalen gjordes med utgångspunkten att här finns bra skog vad gäller mognad och tätvuxenhet. De skogsområden som undersökts ligger på 580-600 möh. Tycho Loo har under många år dragit nytta av det goda virket vid spåntillverkning. Det visade sig dock att det var svårt att finna lämpliga träd. Ett problem var att hitta kvistfria träd. Anledningen till detta bedömdes vara att vi höll oss för högt över havet. En teori som framfördes var att ju närmare fjället man kom desto lägre sitter kvisten på stammen.

Kvisten är inget bekymmer för märgspräckning men försvårar spräckning av sidouttagen.

Ett annat problem var att finna den rätta barken. Inget av de träd vi fann hade den typiska flingbarken som beskrivits av Godal. Som referens vid avgörandet av barkens lämplighet fungerade Hans Marumsrud. Vid vårt sökande hittade vi en hel del träd med goda kännetecken men som Marumsrud avfärdade med orden "Jeg skulle icke ha tatt den".

Det andra området som prövades under den första veckan ligger nere vid Storsjön i Jämtland. Vid upprustningar av en medeltida byggnad vid Blom-torpet, Hara kunde man ersätta syllstockarna med ett mycket tätvuxet virke som hämtats ur Haraskogen. Skogen som är belägen ca 330 möh. var av hög ålder och beståndet var mycket tätt. Den plats där träden stått hade tyvärr slut-avverkats under vintern 1995-96. Andra bestånd på samma skogskifte står lika tätt som det avverkade och där förväntade vi oss att finna lämpligt virke. Här fanns inte bekymret med kvist som sitter för långt ned på stammen. Istället hade detta område andra svagheter. Skogspartierna som undersöktes ligger på ett plant markområde med myrmarker insprängda mellan skogsridåerna. Marken är inte sank men den lösa jorden gör att träden står ostadigt vilket i sin tur medför att stammarna kröks. Andelen tjur eller tryckved blir stor och träden duger ej för spräckning.

Efter den inledande veckan hade vi prövat sju träd, alla furor. Flera visade sig ändå gå att spräcka godtagbart men inget av dessa var rätvuxet. Även om det inte utfallit på det sätt som vi förväntat oss gav denna vecka viktiga erfarenheter inför fortsatta arbeten.

I augusti fortsatte arbetena i mindre skala. Två hantverkare och en antikvarie som medverkat vid seminariet fortsatte på andra områden. Nästa område som prövades ligger i Kälom, en by i Offerdals socken i västra Jämtland. Skogen är i enskild ägo. Åldern på de äldsta träden ligger omkring 150 år och den innersta veden är tätvuxen. I området prövades åtta träd, sju furor och en gran. Även här fanns svårigheter att finna den rätta barken. Det sista området som prövades ligger i norra Jämtland kring byn Svaningen i Ströms sn, norra Jämtland. Efter en kontakt med MODO-skog fick vi möjlighet att utforska ett mycket stort område. Nackdelen med den bolagsägda skogen är att skogsbruket drivits rationellt och på det stora området är det endast små avsnitt där det finns äldre skog bevarad. Den bevarade skogen var istället desto äldre. Men

även här var det svårt att finna skog som lämpar sig för spräckning. De träd som prövades var i många fall gamla och med hög kärnandel. Det stora problemet var att veden var orolig. Kärnveden var svår att spräcka. Den gav en ojämn spräckyta och var ofta vriden mer än ytveden. Den övervägande delen av de träd vi prövade vred sig medsols. Detta trots att man med prov under barken på trädet bedömt att ytveden var vriden på ett annat sätt.

Efter en sammanfattning av sommarens arbete kom vi fram till att vi inte hittat lämpliga skogsbestånd. Detta är ett problem när man skall finna virke av hög kvalitet i allmänhet. Kraven på virke för spräckning är ännu högre vilket gör att många "kvalitetsträd" måste anses som oanvändbara på grund av vriden ved.

Resultaten från försöken finns redovisade i ett protokoll för varje träd. Träden har fått en benämning som talar om i vilket område de växt plus ett serie-nummer, tex Kälom A. En kortfattad sammanställning av resultaten finns i Bilaga 1 där vissa av trädens egenskaper har tagits upp.

Första sidan i protokollet, se Bilaga 2, skall ge en bild av beståndet som helhet. Här finns plats för administrativa uppgifter om läge, fastighet och ägare. Det är nödvändigt för att kunna återkomma till de platser där prover tagits och för att kunna jämföra olika bestånd. Här kan man också införa uppgifter om klimat, nederbörd, höjd över havet och beståndets bonitet. För att få en bättre bild av skogens kvalitet bör man ta reda på uppgifter om skogshistorien; hur gammal skogen är och hur skogsbruk har bedrivits på platsen. Detta är faktorer som påverkar det enskilda trädets tillväxt och som i sin tur avgör om det användbart för spräckning.

På andra sidan ges plats för anteckningar om det enskilda trädets egenskaper. Uppgifterna skall ge en bild av om trädet innehar ett eller flera av de eftersökta kännetecknen. Här skall redovisas vilka arter som växer intill trädet, stammens form, barkens utseende, kvistens egenskaper och kronans form. Efter beskriv-ningen av trädets egenskaper kan man redovisa frågeställningar som upp-kommer i samband med bedömningen. Slutligen skall man göra en prognos om hur trädet kommer att uppföra sig vid spräckningen.

På andra sidan ges plats för anteckningar om det enskilda trädets egenskaper. Uppgifterna skall ge en bild av om trädet innehar ett eller flera av de eftersökta kännetecknen. Här skall redovisas vilka arter som växer intill trädet, stammens form, barkens utseende, kvistens egenskaper och kronans form. Efter beskriv-ningen av trädets egenskaper kan man redovisa frågeställningar som upp-kommer i samband med bedömningen. Slutligen skall man göra en prognos om hur trädet kommer att uppföra sig vid spräckningen.

Om man bestämmer sig för att fälla trädet för att pröva en spräckning finns på följande sidor plats för kompletterande beskrivningar av trädet och dess delar. Det kan vara uppgifter om trädets tillväxt, om märgsprickor och om kvistens vridning. Om man efter fällning, kapning och kvistning upptäckt något som antas påverka spräckningen ändras den ursprungliga prognosen.

Spräckningen genomförs på det sätt som beskrivs nedan och i protokollet noteras hur stammen uppför sig. Det kan vara uppgifter om vedens vridning, lättkluvenheten och kvistens påverkan på spräckningen. Efter genomfört arbete görs en utvärdering där resultatet sätts i relation till de iakttagna tecknen och till de prognoser som gjorts. Erfarenheter som kan vara till nytta för senare arbeten noteras. Eventuella felkalkyleringar försöker man att utreda vad de berodde på. Protokollet kan synas vara litet väl detaljerat och uppfordrande till att göra bedömningar i förväg och revideringar efter arbetets fortskridande. Förklaringen ligger i att man skall se protokollet som en checklista, en hjälp till att iaktta och värdera de tecken man finner under arbetets gång. Dessa värderingar görs givetvis även utan protokollet men med dess hjälp kan man bättre samla kunskapen för vidare förmedling och utvärdering.

Den övervägande delen av arbetstiden har gått åt till att söka lämpliga ämnen. I normalfallet fälldes två träd om dagen vilket ger en aning om hur mycket tid som ägnades åt att söka. Sökandet efter lämpliga träd följde ett schema enligt följande:

Vi inriktade oss i huvudsak på fura, endast ett fåtal granar fälldes. I den första utgallringen av träden utgick vi ifrån allmänna kännetecken på trädet. Barken skulle ha tunna flingor, grov bark ratades. Stammen skulle vara rund och rak-vuxen och kronan avstannande. När vi funnit ett träd som verkade lovande samlades gruppen för att göra en gemensam bedömning. Det underlättar att vara flera vid arbetet då det är många faktorer som skall bedömas.

Bedömning av kvistens vridning. (Neg. nr. 96 s 93/19)

När trädet ansågs vara intressant följde det speciella och i vissa fall hälsovådliga momentet att ta ett prov på torr kvist. Detta löstes genom att kasta ett tungt föremål upp längs stammen för att lyckas knäcka en kvist. I de flesta fall har detta lyckats, utan personskador. Bedömningen av kvistens vridning har vi lagt stor vikt vid. Endast i de fall där kvisten har visat sig vara närmast rakvuxen har trädet prövats. Nästa steg är att göra en bedömning av trädets historia, om veden är tätvuxen. Detta får man fram genom att använda tillväxtborr. Alltför frodvuxna träd ratades. När man uppehåller sig i ett och samma bestånd behöver man inte borra flera träd. Efter en positiv bedömning av kvisten och trädets historia började vi att fylla i protokollets första sidor. Detta avslutas med en prognos enligt beskrivningen ovan. Först efter denna prognos gjordes ett prov av veden under bark. Meningen med försöken är givetvis att kunna bedöma ett träds lämplighet utan att skada det men denna åtgärd ansåg vi som nödvändig för att inte behöva fälla onödigt många träd. Det visade sig att vedprov under bark är en säkrare bedömningsgrund än kvistens vridning.

Prov av vedens vridning under bark. Man drar kniven med ryggen ned och med lagom tryck. Kniven följer då fibrerna i ytveden. Man kan inte dra med eggen ned, då kapas fibrerna och man får fel utslag. (Neg. nr. 96 s 93/6)

Efter dessa prover fälls trädet. Ytterligare uppgifter förs in i protokollet. Prov har även tagits på färsk kvist och på toppens vridning. Alla dessa uppgifter har inte nedtecknats i protokollet. Beroende av trädets kvalitet valde vi en lämplig längd av stammen som skulle spräckas. Den nedersta delen mot roten kapades bort i de flesta fallen för att undvika rotveck och orolig ved. Normalt kapades en stock på tre meter för spräckning. Längden valdes utifrån den första veckans erfarenheter. En tremetersstock kan spräckas ganska lätt och man får en god bild av hur veden uppför sig. Med en kortare längd går det alltför lätt att lyckas. Tar man den längre än tre meter blir den omöjlig att spräcka om kvaliteten är sämre. Spräckningen gjordes från toppänden.

I de fall där det fanns en tydlig och enkel märgspricka valde vi att spräcka i den. I annat fall spräcktes stocken i tvärsnittets tyngdpunkt, se Fig 2. Under de första dagarna prövades att göra flera snitt samtidigt i stocken men det visade sig vara

Figur 2. Alternativa snitt vid spräckning. A ligger i stockens "tyngdpunkt" det blir lika mycket ved på båda sidor om snittet. B ligger längs märgsprickan.

Först spräcktes stocken genom märgen så man fick två halvklovor. Om det föll väl ut togs den ena halvan och delades i två. Detta snitt lades så att man hade lika mycket ved på båda sidor. Beroende av dimensionen på stammen varierade måtten på den planka som spräcktes fram men den blev oftast kring 2". Om även detta snitt gick bra spräcktes även plankan i två delar.

Då de flesta av de prövade träden var något vridna resulterade spräckningen i många vridna brädor och halvklovor. Detta berodde mycket på spräcknings-tekniken. Vi valde att inte styra sprickan. Många av stammarna bedömde vi redan innan fällning att de var vridna. Man kan ifrågasätta varför vi fällde träd som vi redan anade var vridna. Vi ville ta reda på om kännetecknen var till-förlitliga, om kvisten hade samma vridning som stammen och om veden var vriden på samma sätt genom hela stocken. Men det var inte bara stammens vridning som skulle bedömas utan också vilka egenskaper som veden hade: om den var lättspräckt, om kvistar försvårade spräckningen etc. För att kunna bedöma detta försökte vi att spräcka tunna brädor av stammarna. Vedens egenskaper skulle kunna korrespondera mot tex. barkens utseende. Givetvis hade vi kunnat få ut mer användbart virke efter våra försök med en annan spräckningsmetod, men det var inte vårt huvudmål.

När snittet märkts ut hugger man med yxan och driver in kilar från änden. (Neg nr. 96 s 144/18)

När sprickan vidgas sätts kilar in från båda sidor. De skall gå mot varandra så att 0trycket utjämnas. (Neg. nr. 96 s 143/3)

Halvklovorna utspräckta. I hitre ändan syns att kärnan har en annan vridning än ytveden. (Neg. nr. 96 s 143/8)

Halvklovan spräcks på samma sätt som stocken. Snittet läggs så det blir lika mycket ved på båda sidor. (Neg. nr. 96 s 143/12)

Vid spräckningen av klovan är det lätt att kilarna söker sig in mot märgen. (Neg. nr. 96 s 143/14)

Planka med ca 2" tjocklek. Plankan är motsolsvriden. (Neg. nr. 96 s 143/19)

Klyvning av plankan till tunna brädor. Om ämnet innehåller kvistar omöjliggörs denna klyvning. (Neg. nr. 96 s 143/22)

Spräckningen av plankan strax avklarad. De små torra kvistarna medför inga större bekymmer. (Neg. nr. 96 s 143/27)

Resultat

Sammanlagt har vi prövat 22 stycken träd. Hur många träd som vi studerat och gjort bedömningen att de inte är lämpliga är givetvis många många fler. I de fall där vi av markägaren fått tillåtelse att göra borr- och barkprover har många träd ratats som av de yttre tecknen har bedömts som lämpliga. En grov sammanställning av resultaten finns i bilaga 1. De fällda träden är för få för att ligga till grund för några säkra slutsatser. Utifrån resultatet har vi ändå erhållit en hel del erfarenheter.

Karta över Jämtland och Härjedalen med provområden markerade.

Markens växtlighet

Man skall helst finna lingonris intill ett träd av god kvalitet talar Godal om. Markens växtlighet kan ha betydelse för trädets egenskaper. Med studier av växtligheten kan man få en ledning till områdets bonitet, hur god bördighet marken har. Om man i huvudsak finner lingon- eller kråkbärsris tyder det på en relativt mager växtplats som ger en lägre tillväxt. Detta är en fördel då förutsättningen för att trädet skall bli frodvuxet minskar. Givetvis är det flera faktorer som spelar in; klimat solinstrålning, mm. Vid försöken noterades vilka arter som fanns intill de prövade träden. Ingen närmare undersökning gjordes om växtligheten har n någon betydelse för virkets lämplighet för spräckning.

Enligt Jon Godal skall stammens form på ett lämpligt träd vara cirkelrund. Den runda formen är en indikation på att det inte finns tryckved eller tjur i veden. Där tjur bildats kan det vara en utbuktning eller rygg på stammen. Tjurved är hård och ger en ojämn yta vid spräckningen. Huruvida stammens form i övrigt har någon betydelse för lättspräcktheten kan vi inte säga säkert. Vid spräckningen har vi märkt att man helst bör spräcka så man får lika mycket ved på båda sidor om snittet, i tyngdpunkten, se Fig 2. Speciellt i de fall då märgen är förskjuten något från centrum. Om det är viktigare att spräcka i märgsprickan eller i tyngdpunkten har de få försöken hittills inte gett svar på.

En uppgift som framkom under seminariet var att barrens vridning skall vara den samma som vedens. Denna metod att bedöma vedens vridning gjordes ingen närmare undersökning kring. I de två fall där uppgift om barrens vridning nedtecknats stämmer det den ena gången men ej den andra.

Bark

Barkens betydelse för trädets egenskaper vid spräckning talar Godal om. Ett mål med vårt arbete var därför att få reda på hur mycket som barkens utseende påverkar spräckbarheten. Att hitta den speciella "flingbarken" med tunna flagor i en grå färg som skall vara tecknet för lämpliga träd visade sig inte vara så lätt. Givetvis finns det stora bedömningsproblem huruvida barken är den rätta eller ej. Utifrån de träd som prövats kan man inte säga att barken har haft någon betydelse. Ett talande exempel är att det träd som vi bedömde ha den bästa barken, Fäste, var också det som var svårast att spräcka! För att med säkerhet bedöma barkens betydelse krävs fortsatta arbeten.

Flingbark på träd i Fäste, Hackås. Trots den fina barken var trädets kärna så sammanväxt så att det ej gick att spräcka. (Neg. nr. 96 s 95/15)

Tätvuxenhet/jämnvuxenhet

Få av de kännetecken som vi i förväg bedömt vara viktigt för spräckningen har verkligen visat sig ha betydelse. Uppgiften om tätvuxenhet är ett. Det är främst tätvuxenhet i trädets ungdom som är viktig. Det viktiga är att trädet man ämnar spräcka har stått i skugga av större träd i sin ungdom och helst även senare. Om träden har en för snabb tillväxt i början sätter de kvistar som är kraftiga. Dessa kvistar håller samman kärnan så att den blir mycket svårspräckt. Att märg-spräcka trädet kan gå bra men att spräcka sidouttagen blir omöjligt! Det är också viktigt att trädet har en jämn tillväxt så att den grova kvisten inte bildas senare. Om trädet haft en låg tillväxt i ungdomen blir dessutom andelen av den oroliga ungdomsveden liten.

Ett bra sätt att undvika detta problem är att undersöka skogshistorien. Till vår hjälp hade vi en tillväxtborr. Genom att borra i ett antal träd får man en bild av hur skogen har växt under olika perioder. När avverkningar skett, om det gått fram skogsbrand etc.

Att försöka att spräcka träd i bestånd som är planterat vid ett och samma tillfälle är troligtvis svårt. Då står alla träd fritt och inget större träd skuggar, det bildas kraftiga kvistar som försvårar spräckning.

Ett annat sätt att bedöma om trädet är rätvuxet är att se hur grenarna sitter på stammen. Att de sitter lodrätt ovanför varandra skall vara ett gott tecken. Ett stort bekymmer när man skall bedöma detta är att det kan vara svårt att se någon struktur överhuvudtaget. I ett enda fall kunde man med tydlighet se att grenarna satt i vridning mot höger. Prov på vedens vridning under bark visade att ytveden var rak. Med stor förväntan spräcktes trädet. Med lika stor be-svikelse konstaterades att kärnans vridning var motsatt grenarnas, snittet blev vänstervridet.

Spräckt planka från trädet i Fäste, Hackås. Kvistarna som satt långt inne i stammen var grova. De höll samman kärnan så att det ej gick att spräcka sidouttaget. (Neg. nr. 96 s 95/29)

Gran med grenar som sitter med vridning mot höger, Svaningen F. Veden var dock vriden åt andra hållet. (Neg. nr. 96 s 156/0)

Märgsprickor

När man skall välja virke på rot kan man givetvis inte göra bedömningar om lämplighet utifrån märgsprickorna. Men för spräckningen kan de ha betydelse. Godal menar att man efter fällning kan få en bekräftelse på att trädet inte är vridet genom att se på märgsprickorna. När man kapat ett ämne för spräckning skall märgsprickorna i båda ändar ha samma riktning annars är det inte användbart. Märgsprickornas läge i förhållande till varandra har noterats vid försöken och det stämmer i flera fall med vedens vridning vid spräckningen. Undantag finns dock. Trädet Kälom E spräcktes i märgsprickan från toppen. Vid roten hamnade snittet i 90° vinkel mot den synliga märgsprickan. Vedens vridning var alltså inte den samma som märgsprickans. Vid provet av Beten 2 visade märgsprickorna att veden var vriden medsols. Vid spräckningen vred sig dock snittet motsols. Det omvända fallet gällde på trädet Fäste, men med tanke på hur vriden kärnan var så är det ingen direkt överraskning. I flera fall visade sig att sprickorna var parallella men stocken vred sig ändå vid spräckning. Av dessa exempel att döma kan man inte vara alldeles säker på att märgsprickan kan säga något om trädets lämplighet för spräckning.

Trädets ved kan man grovt indela i ytved och kärnved. Ingen uppgift finns om det är en fördel för spräckning med en hög andel kärnved. Detta är annars viktigt för att få ett rötbeständigt virke. Vid spräckning av de utvalda träden hade ytved och kärnved olika egenskaper. I de flesta fallen var kärnveden mer vriden än ytveden.

Ett kännetecken på lättspräckt ved skall enligt Godal vara en hög andel vårved, i årsringarna skall det vara mer ljus än mörk ved. Vi har under arbetet inte kunnat avgöra om detta har någon betydelse.

Kvistvridning

Den uppgift vi fått av Bosse Persson att kvistens vridning var densamma som stammens tog vi fasta på vid försöksarbetet. På de första träden som fälldes stämde detta. Efterhand hittade vi träd där kvistens vridning var en annan än vedens. Vissa har en vridning som är motsatt spräckningsresultatet. Andra är raka där veden är vriden. Det förekom att kvisten och ytveden hade lika vridning och kärnan den motsatta. Det är också svårt att bedöma kvistens vridning när den är närmast rak. I sjutton fall har vi säkra uppgifter om kvistens vridning och i tio av dessa stämmer detta med spräckningsresultatet.

Ett annat bekymmer som vi råkat ut för är att de torra kvistar som bedömts har visat sig ha en annan vridning än trädets färska kvistar. Vad detta beror på kan vi bara spekulera om. Det kan vara av betydelse när i trädets livstid som kvisten bildas.

Torr kvist från trädet Beten 1, Storsjö. På kvisten syns att sprickan drar sig motsols. Vilket också stämde vid spräckning av stammen. (Neg. nr. 96 s 93/1)

Barkning

För att bedöma vridning av veden är nog ett prov med kniv direkt under barken det säkraste, se sid 17. Nackdelen med denna metod är att man gör ett ingrepp på trädet, man bör barka en halvmeter för att få ett mått på vridningen.
Ett annat problem med denna metod är att man endast kan bedöma ytvedens vridning. I flera fall visade det sig att kärnan hade en annan vridning än ytveden.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor är det faktum att vedens vridning kan variera på samma träd. I ett par fall har vi funnit att vedens vridning vänder när man kommer längre upp i trädet!

Spräckning av trädet Kälom H. Exempel på vriden kärna. Prov med kniv under bark tydde på att ytveden var rak. Vid spräckningen visade det sig att kärnan var vriden medsols. Ur stocken kan man få närmast raka halvklovor men den oroliga kärnan gör att man inte kan spräcka sidouttagen. (Neg. nr. 96s144/29)

Protokollet

Det är vanskligt att teoretisera ett så praktiskt handlande som att välja och spräcka virke. Med protokollets hjälp kan man försöka att återkalla en för-lorad kunskap på detta område. Något som givetvis innebär många år av arbete. Under projektets gång har vi stött på vissa svårigheter.

Då det är flera olika personer som fyllt i protokollen kan det lätt uppstå oklar-heter. Något av det första vi insåg var behovet av fasta benämningar och att vara konsekvent när man fyller i uppgifterna. Att vänstervriden, solvind och medsolsvriden är olika namn på en och samma företeelse kan den insatte räkna ut men när ett tiotal personer står och diskuterar detta är det av vikt att man renodlar begreppen.

Svårigheter finns även i att bedöma vad som är relevant information. Det finns många olika variabler när man skall bedöma en naturföreteelse. Mycket kan beskrivas och en svårighet är att bedöma vad som är relevant information. I början av arbetet rådde en viss tvekan kring vilka tecken som skulle värderas och nedtecknas. Informationen i de första protokollen är alldeles för kortfattad. Man kan heller inte göra beskrivningarna för detaljerade. Efter hand kom vi fram till en lämplig nivå på beskrivningarna där nödvändig information fått lämpligt utrymme. När man bestämt vilka tecken som är relevanta återstår att göra så objektiva och exakta bedömningar som möjligt av de verkliga för-hållandena. Små skiftningar i tecknen tex. barkens utseende kommer inte med. En noggrann beskrivning är nödvändig så man kan sätta de olika trädens egenskaper i relation till varandra.

Dokumentationen har bestått i att man fyller i protokollet och att man gör en utvärdering av de uppgifter som finns med. Arbetet har även dokumenterats med foto och en kort videoupptagning. Protokollets fördel är att man dicipli-neras att studera de olika tecknen. De är dock svårtillgängliga och endast användbara för de som arbetar med liknande försöksverksamhet. Med hjälp av fotografier kan beskrivningarna tydliggöras. Video är lämpligt för att redo-visa hur man arbetar när man gör bedömningar i fält av trädens kännetecken. När man erhållit djupare kunskaper om virksval för spräckning bör utarbetas en form för dokumentation som möjliggör en förmedling till en bredare publik.

Sammanfattning

Med denna försöksverksamhet har det tagits några steg på vägen mot ett återskapande av en traditionell kunskap kring val av virke på rot. Målet har inte varit att nå en färdig kunskap och det finns ännu mycket mer att lära. En rad osäkerheter råder fortfarande kring vilka kännetecken som är tillförlitliga när man söker det rätta virket. Vi vill betona att detta arbete inte har ambitionen att stå i spetsen för forskning på området. Ett förväntat mål som nåtts är att de hantverkare som deltagit i arbetet har fått ett nytt sätt att se på träd på rot. De har dessutom fått en ökad medvetenhet om vilka krav man måste ställa på det eftersökta virket. Dessa erfarenheter är viktiga inför fortsatta arbeten. Det är viktigt att träna sig att läsa skogen, att försöka bedöma trädets egenskaper innan man fäller det.

En grund är lagd för en systematik att bedöma virket i fält. De viktigaste kännetecknen är tätvuxen ved, stammens form och kvistens vridning. Genom att borra med tillväxtborr kan man snabbt få en ledning till trädets/beståndets tillväxt som är av betydelse för kvistsättningen. Vidare skall man iaktta trädets form som är en indikation om det finns tryckved i stammen. För att bedöma stammens vridning har prov på kvistens vridning och fiberriktningen under bark visat sig vara de mest tillförlitliga. Ett problem har varit att vi inte funnit det rätta bestånden. Till exempel har vi knappast funnit den speciella flingbark som skall känneteckna den rätta kvaliteten. De träd som vi prövat har i huvudsak varit vridna med orolig ved. Även om vi sökt över stora områden har vi endast hittat enstaka träd som är lämpliga. Vad detta beror på kan vi tyvärr inte säga något om för tillfället. Kan ett noggrannare valt bestånd ge ett bättre utslag? Kan man där ha fler träd med bra egenskaper dvs. fler att välja på? Problemet med att kärnveden är vriden annorlunda än ytveden har vi stött på i nästan alla träd som prövats. Kanske är det en egenskap som inte finns i vissa bestånd? Är detta genetiskt betingat? Kan man finna bestånd där denna dåliga egenskap ej finns?

För att återta den förlorade kunskapen som ursprungligen utvecklats och traderats från generation till generation krävs en mycket kostsam försöks-verksamhet. Djupare kunskap och svar på de uppkomna frågorna kan endast erhållas efter flera år av arbete. Det går alltid att återskapa ett kunnande men de ekonomiska ramarna sätter snabbt gränser för arbetet. Utifrån våra er-farenheter av tidsåtgång och kostnader inser man vikten av att dokumentera kunskap medan den är levande.

Källor och Litteratur

Svar till frågelista nr 10, Nordiska museet.

Östersunds museums etnologiska arkiv, ÖMEA, Jämtlands läns museum.

Bill, Jan och Johansson, Thomas, Arnljot - vikingabåten i Gnällt, Forntida teknik 14, (Sveg, 1987).

Edgren, Bengt och Sjöholm, Magnus, Skiftesverk i Eketorp, Kulturmiljövård 11994, (Stockholm, 1994).

Godal, Jon Bojer, Tre till kleding, Kulturmiljövård 2-3 1994, (Stockholm, 1994).

Godal, Jon Bojer, Tre til tekking og kleding - frå den eldre materialforståinga, (Lillehammer, 1994).

Hägglund, Björn och Lundmark, Jan-Erik, Bonitering med Skogshögskolans boniteringssystem, 1-3, (Jönköping, 1981).

Sjömar, Peter, Byggnadsteknik och timmermanskonst, akad. avh. Chalmers tekniska högskola, (Göteborg, 1988).

Var virket bättre förr?, Nordiska museet, (Stockholm, 1982).

Bilagor

Sammanställning av spräckningsresultat
Kolunnen "ved" talar om vilken vridning som konstaterats vid prov under bark. Under "Bark" beskrivs om trädet hade flingbark och i vilken utsträckning. "Kvist"-kolumnen visar vilken vridning torrkvisten hade. Övriga kolumner visar trädets vridning vid spräckning av två snitt och vilken egenskap som var framträdande.

PROTOKOLL SPRÄCKNINGSVIRKE KÄLOM A

Felkalkyleringar

Inga.